Titel: Saras vingar
Författare: Lorenza Farina
Illustratör: Sonia M. L. Possentini
Genre/tema: Bilderbok, Andra världskriget, historiskt, förintelsen
Recension:
Förintelsen är ett svårt ämne och att göra en bilderbok för barn känns extra tungt och känsligt. Farina gör det dock lågmält och respektfullt med hjälp av perspektivet av en liten rödhake som bestämmer sig för att ta hand om Sara, en liten flicka som anländer med ett av tågen som bolmar in till koncentrationslägret på förstasidorna. Då det är en liten fågel vi följer så förklaras inget av det vi ser. Vilka är alla dessa människor som kommer från tågen? Varför slits Sara från sin mamma? Varför måste barnen arbeta och varför får de ingen mat? Som barn kan jag tänka mig att förstå vad det handlar om och vad som egentligen händer om man inte redan förstår bakgrunden av vad som hände under andra världskriget och förintelsen. Det vore därför bra om man som vuxen sitter tillsammans med de yngsta läsarna.
Samtidigt som berättelsen är lågmäld så är illustrationerna nästan motsatsen till det. Bilderna är enkla och ganska händelsefattiga men kanske är det just på grund av det som gör dem så starka. Det är mörkt, nästintill färglöst och vissa sidor är dränkt i svart där fångarnas ihåliga ansikten eller ett svagt ljus förstärks.
De nästan kolsvarta illustrationerna blir desto mer framträdande och påträngande när de blandas med de väldigt ljusa, dock lika ensamma och kalla, bilderna.
Sammanfattningsvis är Saras vingar en ömsint och vacker berättelse men vars starka men enkla illustrationer är det som ger mest intryck och det som stannar kvar längst. Precis som boken inte förklarar varför och vad som egentligen händer under sidornas gång så är även slutet väldigt öppet för interpretation.
//Madde
Bibliotekslamporna 