Titel: The Raven King
Författare: Maggie Stiefvater
Genre/tema: Övernaturligt, fantasy, HBTQ+
Serie: The Raven Cycle, 4 delar
Del 1: Kretsen / The Raven Boys
Del 2: Drömtjuvarna / The Dream Thieves
Del 3: Sovarna / Blue Lily, Lily Blue
Del 4: The Raven King
Jag tänker inte ens varna för spoilers från tidigare delar, för jag är så vag i min recension.
Recension
Uuurgh I’m in love with this book and its characters and their relationships.
Jag må ha varit mäkta besviken på bok två och tre, men som kompensation är den fjärde och sista också den bästa boken.
Den här boken är kuslig på riktigt: Precis så där rysig och lite till som jag minns den första boken. Och stämningen… jag kan riktigt ta på den magiska och mörka stämningen. Som vanligt finns en plot twist eller två, och som vanligt är jag helt ovetandes tills det avslöjas, men när avslöjandena kommer så faller allting på plats som ringar på vatten i mitt sinne. Stiefvater vet exakt vad hon sysslar med.
Och om relationerna: Nu när de romantiska relationerna gått förbi den klumpiga starten är de som vackra fjärilar. Personkemin flödar. Över huvud taget känns allt så äkta och nära, jag känner de här människorna på riktigt och jag bryr mig om dem. Även sidokaraktärer. Ett citat ur boken som ackompanjerar den här äkthetskänslan: ”This is a night for truth”.
Ooh, och (spoiler om relationer i vit text) den här boken har nog det bästa coming-out-samtalet jag någonsin läst eller sett, där Adam pratar med Gansey om Ronan. Det är så roligt och fint och naturligt, trots de mörka omständigheterna. Och egentligen är det bara ett relations-coming-out och inte ett sexualitets-coming-out. Det är oerhört bra hanterat. ❤
Den här boken läste jag uppenbarligen på engelska, eftersom den inte är översatt, men den här gången älskade jag språket. Att den andra boken kändes tråkig kanske helt enkelt var handlingens fel och inte språkets, för det flyter härligt och naturligt denna gång.
Mitt enda klagomål är (väldigt vag spoiler i vit text) egentligen att slutet känns lite för smidigt, men jag är beredd att förlåta det för en i övrigt underbar upplevelse.
Herreminje vad jag försöker vara pseudopoetisk, men sån blir jag när jag tycker om något. Ni får försöka ta ner era förväntningar själva, för uppenbarligen blev jag lite carried away här. (Kan vara för att jag är ovan vid att läsa böcker jag tycker om, det har varit dåligt med sånt på sistone.)
Sammanfattning
Farligt. Sorgligt. Verkligt. Mardrömmen är på riktigt. En riktigt riktigt bra bok. Jag bedömer att det lätt var värt det att tröska igenom bok två och tre för att komma till denna.
//Ellinor
Bibliotekslamporna 